Prata med dig själv

Väckarklocka, den där eländiga saken som trycker ner en i ett humör som kallas depression. 

Iaf så ringer den om 4 och en halv timme och här sitter jag med halvt slutna ögon och det enda ljud som hörs är min väggklocka som tickar. 

Imorgon är det måndag (en så kallad skoldag) och när jag stod framför spegeln för att bestämma mig för vad jag skulle ha på mig imorgon så fick jag en uppenbarelse. Ne inte riktigt men jag kände bara ett stort behov av att prata med någon, och när jag ändå stod framför en spegel så tänkte jag att man för ta det man har. 

Jag började iaf prata och jag vet inte vrf, det kan vara för att jag tänker på  England 24. 7, men när jag pratar med mig själv så pratar jag alltid på engelska!!! Jag vet inte hur länge jag pratade men när jag var klar så kändes allt mycket bättre. 

Jag tycket inte att det är något fel med att prata med sig själv utan tvärtom. Det är nödvändigt!!

Det finns ingen som dömer en för vad man säger eller känner och man slipper dom där ansiktsuttrycken som fastnar som tatueringar i hjärnan. 

Jag kan ha fel, men det här är min åsikt och jag kände bara för att dela med mig av den.

Ha det bra!

  .